En kollega kallar mig ibland för “Jag ska bara” då det är en fras jag ofta använder. Den delen av mig var väldigt närvarande dagen då Central Park skulle besökas.
Jag går av vid metrostationen på Lexington Avenue istället för att åka ytterligare en station och hamna vid parken. För jag vill se byggnaderna i närheten av parken först. Jag kollar upp åt vilket håll parken är och börjar gå ditåt. “Det kommer gå fort” tänker jag. “Snart strosar jag i parken och det kommer bli så mysigt.”
Sen händer någonting. Det blir “Åh vad är det där för byggnad?” och jag ska bara gå ner för en gata för att kolla lite närmare och sedan fortsätta mot Central Park. Det händer så pass många gånger att jag till slut står vid Grand Central-stationen, ca 20 minuters promenad söderut från Central Park.
När jag ändå är i närheten kan jag lika gärna gå till Central Park via Fifth Avenue, så jag får passera Rockefeller Center där jag inte har varit än. Men inte ens det lyckas, för jag hittar en till fin byggnad som jag bara ska fota. Och mittemot den ligger Bryant Park som jag tänker vore trevlig att gå igenom. Parken visar sig ha en skridskobana, vilket är så trevligt att jag blir sittande ett bra tag.
Nu kommer fokuset och jag tar mig faktiskt åt rätt håll. Efter en kort vilopaus utanför Rockefeller Center och dess skridskobana är jag framme vid Grand Army Plaza, precis vid parken. Jag köper en falafelrulle och slår mig ner på en bänk i närheten av statyn som hedrar William Tecumseh Sherman. Det är över 3 timmar sen jag tänkte att jag snart är i parken.
Men i nästa NY-inlägg har mina ben fått vila, jag är mätt och fokuserad. Dessutom fortsätter solen att skina. Perfekt för att äntligen gå in i parken med andra ord.
14 Comments
Nog är det lätt att bli som Alfons Åberg när han skulle lägga sig; ”Jag ska bara…”. Jag tycker det är lite av vitsen att det är upplevelserna längs med vägen som gör resan. Tänk om du tagit på skygglappar och gått raka vägen till Central Park, då hade du ju missat alla de här underbara fotona som du bjöd oss på i inlägget och det låter som du ändå kom till parken.
Vilket härligt inlägg Jossu! Det är ju fantastiskt att kunna ta dagen som den kommer och vara spontan när en utforskar en plats. Underbar promenad där du påminner mig om vårt besök i NY
Åh vad jag känner igen mig i det här med ”jag ska bara” haha! Det är ord som jag nästan har slitit ut genom åren. Men jag antar att det blir så om man alltid vill se, göra och uppleva så mycket som möjligt. Du fick ju se en massa fina och intressanta saker på din långa omväg till parken. Men så är frågan hur mycket du hann se av Central Park, för där kan man också lägga mycket tid 😀
“Jag ska bara” kan vara rätt bra ibland 😉😁. Då får man se ännu mera av allting runt omkring med.
Carin
så härligt ju 😀
Ååh, vill också besöka New York!
Åh vad roligt och jag vill också resa dit i framtiden. Kramis <3
Åh så härligt! Vill så gärna åka till New york, hoppas det kommer något tillfälle för det snart! 🙂 ha en fin lördag! 🙂
så fina bilder 🙂
Vilka fantastiska byggnader du hittade på vägen ändå!
Jag är exakt likadan, jag vet inte hur många gånger jag använder orden “jag ska bara” varje dag XD Finns ju så mycket att göra och uppleva
Jag ska bara hahaha det kommer man långt med och upptäcker mycket längs med vägen. Gillar din bilder skarpt.
Haha det där händer mig också, att jag jagar fina byggnader att fotografera! 😀
Känner igen mig i “att jag ska bara”. Central Park är/var en favorit indet året jag bodde i N.Y Och här såg jag The Supremes med Diana Ross och även Simon och Garfunkel . Och byggnaderna på vägen är många- Jag vet. Men jag bodde här i stan så det blev många besök. Just nu njuter jag av att vara här med dig.
Härliga bilder.