Som ett hål i bröstkorgen

Tänk att det kan kännas så tomt. Min Tähti. Min älskling som kom till mig som en livrädd unge och utvecklades till en kaxig diva. Stod någon av hennes vänner i ett hörn kunde hon få för sig att hon skulle dit. Hon tog sats, sprang med god fart och tryckte sig in mellan väggen och marsvinet, som blev så rädd att hon flyttade pä sig och Tähti stod nöjd kvar.

Hon knuffade på husen för att dom skulle stå som hon ville. Vissa hus fick hon på något sätt in nosen under och lyfte upp för att sedan springa in/ut ur dom och låta dom falla ner. Hennes underbara utstående öron med sin kala fläck bakom. Som jag älskat att pussa där och känna värmen mot läpparna. Och hennes steg, alltid så bestämda. Och det underbara luggen hon hade på huvudet och som varierade mellan att ligga framåt a la Trump eller stå rakt upp.

När Teija kom till mig var Tähti lite väl ivrig, så Teija gömde sig i ett hus för att vara ifred. Men Tähti körde in hela huvudet genom fönsteröppningen varpå Teija gallskriker. Och Tähti tar ut huvudet och tittar på mig med sina mest oskyldiga ögon. Dom hon alltid hade när hon fick skäll. Hon var den där typen som man både skällde mest på men även skrattade mest åt.

Men så fick hon svårt att äta. I somras trodde vi det var löst efter ett veterinärbesök. Men så kom det igen, och problemet satt i en tand som fått en fraktur, vilket även lett till en knöl på halsen. Så en operation var nödvändig och genomfördes i torsdags. Fredagen var jag strålande glad, för hon åt försiktigt hö och gurka. Men så försämrades det i lördags och på kvällen ville/kunde hon inte svälja. Så jag kunde inte få i henne näring.

Vi hade en tid bokad dagen efter för att ta bort stygnen men jag ställde in mig på avlivning. För veterinären jag  ringde och rådfrågade pratade om att dom kunde ge vätska och smärtstillande, men vad hjälper det när kroppen inte kan få i sig någon näring och hon redan var svag?

Men det blev ingen avlivning heller. Jag höll koll hela kvällen och på natten när jag hade henne i sängen märkte jag att hon blivit ännu svagare. Jag tog upp dom andra marsvinen och Tähti somnade in med dom närvarande.

Allt hopp, all tid och pengar för drömmen att hon skulle kunna äta bra igen. Men så slutar det med att en tand tar död på min älskling. Det känns bara fruktansvärt just nu.